Bilarna

Kollade nyss bilar på nätet. Där fanns en grön jag tyckte om. Men den kommer vi knappast att skaffa. Vi har två stycken redan. Bra bilar båda två, som fungerar som dom ska. Men bara den ena ryms in i garaget. Det grälar vi om ibland, vems bil som ska stå där, och vems som får stå utanför. I regnet, eller snön, eller i den gassande solen. Så fåglarna kan bajsa ner den. Min man tycker att hans bil ska stå därinne. Den är finare. Det är sant. Rymligare också, och det är alldeles onödigt, han är ju ändå ensam i den näsan hela tiden. Egentligen är det jag som borde använda den. Jag och barnen, vi är ju fyra personer, en vagn och en massa mat, det är alltid trångt. Vi har pratat om det ibland, men det är klart att han inte vill byta. Det är ju han som betalat alltsammans ändå. Men det är inte praktiskt alls, att hans bil ska stå inne i garaget. Han åker iväg till jobbet tidigare, man måste flytta på min bil så han ska komma iväg. Han kommer hem senare, och då måste man flytta på min bil igen så han ryms in i garaget. Om jag inte har parkerat vid vägen förstås, men det känns också dumt när man har ett garage som står tomt hela dagen. En morgon häromdan sa jag att om han vill att den bättre bilen ska stå därinne, så borde han köra den andra, och då skulle man inte behöva hålla på med detdär bilflyttandet varenda morgon och kväll. Han sa ingenting. Han bara drack upp sitt kaffe. Och så flyttades det på bilarna igen.