Vänner

Har funderat på detdär med vänner. Mina vänner nu, och mina vänner då, när jag var lika gammal som flickorna. Idag åt jag lunch med Min Bästa Vän. Vi ses inte så ofta, det var fint att ses. Men jag ville inte berätta nånting för henne. Inte egentligen. Så jag pratade om vad vi gjort, barnen och jag, om helgen hos min mamma och sånt. Om vad flickorna haft för sig, och roliga saker som Lillen säger. Ingenting om vad jag tycker och tänker. Hon gjorde likadant. Hon är nog inte min bästa vän. Inte egentligen. Hon har bara fått den titeln nån gång, och så har den suttit i sen dess. Vi har ingenting annat än vår barndom gemensamt. Men det skulle vara både svårt för mig och onödigt att sluta träffa Min Bästa Vän. Så vi fortsätter. Att träffas. Och att kalla varann Min Bästa Vän. Skönt att vi inte ses så ofta ändå.